Ibland kommer det över mig, som en stor våg. Jag tittar på magen och klappar lite på den, där inne finns det vackraste som finns. Vårt barn. Mitt och Pontus finaste lilla underverk. Jag tänker på den tid som ska komma, hur ska det bli? Kommer den lille få det bra här hos oss och kommer jag bli en bra mamma?
Det knyter sig i magen när jag tänker att tänk om jag blir en sån där som inte liksom finns för sitt barn. Som inte bryr sig nämvärt, som bara låter allt gå förbi. Tänk om jag blir en sån.
Jag vet att Pontus kommer bli en fantastisk fin far. En far som alltid kommer att finnas där för pyret och göra hans/hennes liv till ett av det bästa. Med hans fantastiska egenskaper kan det liksom inte bli annat. <3 Jag antar att det inte är ovanligt att man är livrädd för att ens barn inte ska få det bra, att det inte ska må bra.
Jag kommer göra allt i min makt och lite till för att se till att vårt barn ska få det bästa och de bästa möjligheterna till ett bra liv. Men ibland tänker jag för mycket och grubblar så att jag får ont i magen..
Du blir en underbar mamma, det behöver du inte grunna över, love u
SvaraRaderaMin kommenatar kom inte in, så jag skriver en alternativ, du får höra den sen. Men DU är underbar och P likaså. Det kommer att gå så bra. Stor kram älskade vän!
SvaraRaderaJennifer, du behöver inte oroa dig. Du och bror kommer vara världens bästa föräldrar! Det är klart att ni kommer att bli det, för mig finns det ingen tvekan om saken.
SvaraRaderaKnodden skulle inte kunnat få bättre föräldrar, eller en mer galen faster som också kommer vara helt såld på honom/henne.